Marie Louise.
1: Min höst och julblomma
Den här växten fick jag från en vän i jultid.
Jag vet inte vad den heter,
men jag tycker mycket om den.
Den ser ut som ett litet miniträd med klasar av små röda bär
som kommer efter att de små vita oansänlig blommorna
blommat färdigt.
Den är som ett litet vackert rönnträd
med sina lysande röda bär.
Den gör mig glad!
2: Min lyckoklöver
Den här klöverblomman har under många år
symboliserat hopp och överlevnad för mig.
Blomman har påmint om att det alltid går att komma igen
och att ljusare tider kommer.
Hur kommer det sig?
Jo, för 35 år sedan fick jag från en vän,
ett skott som jag planterade.
Växten blommar med vita små klockor och ser helt underbar ut.
Sen, plötslig lägger den av och blir helt skräpig.
Jag vet inte hur många gånger jag trott att den bara var att slänga
och så plötsligt skjuter det opp massa nya små gröna stjälkar ur jorden.
Blomman strålar mot mig igen och säger:
Det vet du väl att jag alltid kommer igen!
Jag hade bara en liten svacka.
Jag har gett skott till min dotter, min mamma och mina vänner.
Alla berättar om samma erfarenheter.
Hoppas att du som tar med dig detta skott
får vara med om samma sak!
Kjell.
1: cissus
Duktiga, fina och varmhjärtade husmor Hertha
på ABF Stockholm gav mig ett skott omkring 1973...
Hennes cissus har följt mig genom åren och många flyttningar;
moderplantan, mor Herthas skott, dog i somras
men det gick bra att ta ett skott, och Herthas cissus lever föryngrad vidare;
skånska Hertha fick mig att upptäcka grönkål, ganska okänt här i Sthlm, hon gjorde ljuvlig grönkålssoppa...
2: Hibiskus
Min bästa vän Bo som jag träffade 1967
hade en stor hibiskus, ett träd nästan...
den växte så gott som över ett helt fönster på 70- 0ch 80-talen
där på Maria Skolgata.
Jag sade till honom att han måste
klippa för att få in ljus, men han gillade att den täckte;
Bo dog i aids 1991 och det var klart att jag skulle få hibiskusen –
den blommar ett par ggr varje år som en hälsning från Bo
och den gläder sig tacksamt över somrarna på vår balkong...
3a: porslinsblomma
Min moster i Uppsala hade porslinsblommor i st f gardiner,
ovanligt för en medelålders dam på 70-talet;
jag fick ett skott när jag gick på lärarhögskolan i Uppsala 1969...
3b: porslinsblomma
Ett skott är från en mkt gammal blomma som Per fick efter
sin mormor I Nässjö som dog 1975, 96 år gammal ...
4: den suckulenta
någon vi känner tog med från Gran Canaria,
den gillar solen på sommarbalkongen, men blommar inte
som den gör på Gran Canaria
5: Nattens Drottning, taggig och hemsk
- Fick ett skott för 10 år sedan
från min vän Claes och hans pojkväns
blomsterbalkong i Hammarbyhamnen.
Där blommar den och man vakar över midnatt
för att se blomman
- hos oss blir den hittills bara långa, taggiga ormar i fönstret...
6: Nerium Oleander
En vän i Huddinge ville inte ha den, jag fick den
förra året...
7: Gullranka
Från vår väninna Lotte, som kom till Sthlm
från Hamburg på 50-talet; hon skötte blommor
med stor kärlek i en ambassadörsbostad, men
den nya ambassadören ville bara ha plastblommor
och då skaffade Lotte nya hem till de blommor
hon skött om och älskade...
8: Palmaralia
Stora förlaget Almqvist och Wiksell skulle flytta.
"Gamla" blommor ville man inte ha med
och jag lyckades få in den i en taxi;
den har bott här några år nu och blir större och vackrare för varje år,
visar att den uppskattar somrarna utomhus på vår gård...
Siv Forge.
Porslinsblomma.
En kvinna forlorade sitt enda barn I en för tidig död. Hon föll I depression och blev apatisk. Krukvexterna vissnade en efter en och till slut även den tidigare så vackra porslinsblomman. En natt när livslusten höll på att ta slut så kom en vänninna och stöttade. Hon fick med sig resterna av plantan hem, och har sedan planterat och skänkt porslinsblommor till sina vänner. På så vis fick även jag ett exemplar.
Angelica Hallén.
En doft som setter spår.
Denna porslinsblomma kom I min farmors ägo rundt 1976. Hon minns inte vem hon fick den av eller vid vilket tillfelle, bara at thon hade stort besvär med att få den att blomma. Slutligen gav hon upp hoppet och stalled in krukan I min pappas pojkrum, bara för att bli av med den. Detta var rundt 1980 ochpappa var nitton år. Han rökte sina cigaretter I rummet och brydde sig inte mycket om vädring och standing. Rummet var ganska litet och avlångt med ett stort fönster åt sydvest.Till farmors förvåning dröjde det inte lengeförrän de förföriskt doftande små benvita blomsterklaserna prydde det lilla rummet med sin stela skönhet.
När pappa flyttadet ihop med min mamma följde porslinsblomman med. Den placerades I ett högt fönster med skira spetsgardiner och mitt första mine av den är hur jag med stor fascination studerar en blomsterklase på nära hall. Jag tyckte de små blommorna var mycket vackra och overkliga I sin klibbiga stelhet och jag gillade den starka, söta doften. Med stor spanning följde jag också de smala rankornas väg upp genom spestgardinen, in och ut genom dess hål strävade de uppåt mot taket och virade sig sedan rundt gardinstången. Porslinsblomman fortsatte troget blomma under min barndom, trots att min mammas fingrar inte är så väldigt gröna och att hon ofta glömmer att vattna sina blommor. Hon är också känslig för starka dofter och därför inte överförtjust under blommningsperioderna. När jag var fjorton år bytte jag rum till ett store I husets nedervåning med fönster åt nordväst. Jag behövde nya blommor och förbarmade mig over porslinsblomman som vid den här tiden var alldeles vildvuxen och bortglömd.Jag planterade om den I en stor lerkruka med fat, sköljde av den med trädgårdsslangen, redde ut alla trassliga rankor och trädde upp dem på en ny, rejäl spaljé. Stolt bar jag in hela härligheten I mitt nya rum och placerade porslinsblomman på ett rangligt blomsterbord I ett mörkt horn. Naturligtvis med följden att jag långsamt dödade den. Pappa innsåg faktum när jag klagade over att den aldrig blommade och upprörd bar han den till det stora ljusa badrummet på övervåningen, som dock inte har fönster åt sydväst, utan åt norr. Där star den än I dag och efter trettio år blommar den två till tre ganger om året. Ibland får den behålla sina blomsterklasar tills de vissnar – ibland pryder de trädgårds-gången, då mamma får huvudvärk av den fantastiska men kvalmiga doften ock kastat ut de små klibbiga skönheterna genom badrumsfönstret.
Kerstin.
1: Liten kaktus.
Den här kaktusen fick jag av min mormor (som skulle ha
fyllt 100 år härom året om hon levat). Mormor hade en enorm kaktus som
säkert var över 50 år gammal.
För ca 35 år sedan bröt hon en liten bit av kaktusen och gav mig. Den växte sig också stor efter ett 10-tal år. En dag välte den och gick i små biter. Jag sörjde min fina kaktus (men mest sörjde jag förstås mormor som jag haft en nära relation till),
men planterade sedan en av de små bitarna. Från den kaktusen kommer det här lilla skottet.
Pelle.
Mårbacka pelargon.
Snodd på studiebesök i Selma Lagerlövs gård Mårbacka för ca 20 år sedan.
Ursprungsplantan var väl skövlad av tidigare besökare.
Ett litet skott som planterades i Bromma har sedan försett vänner och besökare med sticklingar.
Efter 10 år blev plantan dränkt av för mycket regn. Lekakulor I botten hade varit räddningen
Nya sticklingar var tagna och den nya dotterplantan är nu 10 år och har blivit så kraftfull at det bildats bark på stamen.
Sticklingen skänkes.
Mats.
Begonia.
En dam kom in med denna begonia till fjärilshuset. Hon sa att den blommar jämt och breeder ut sig mycket, som en marktäckare.
En herlig bladbegonia
Kristina.
Jag har jobbat med doftpelargoner i fjärilshuset många år, uppdrivning av sticklingar, omplantering, beskärning, utplantering i våra rabatter sommartid.
För mig är dom personligheter I växtsätt, doft, vilka som är kinkiga, törstiga, tacksamma, el. lett får ohyra.
Jag brukar roa mig med att fråga nya kollegor om vilken dom föredrar och sen göra en analys av kollegans personlighet…
Europas första doftpelargoner kom till England från Sydafrika I början av 1700-talet. Haga trädgårds sticklingar är direkta sticklingar från dessa; ur den Engelska Nationalsamlingen.
