söndag 26 februari 2012

Botanisk arkiv i Teie kirke

Da jeg ble spurt om jeg ville komme med et kunstnerisk bidrag til et prosjekt i Teie kirke, foreslo jeg å arbeide videre med Botanisk arkiv. 
Dette ble opprinnelig gjennomført i Botkyrka konsthall som et ettårig utstillingsprosjekt i 2007. 
Prosjektet bevitner og dokumenterer den skjøre og vakre tilstanden man er i som menneske, blant andre mennesker.

Mari.
Ellen-pelargoniaen.
Min mor fikk stikling av en hytte-nabo på Østerøya for ca. 40 år
siden. Denne naboen hadda hatt den med fra sitt hjem, som tidligere var
brukt til Russisk ambassade. Planten stod der da familien flyttet inn.
Mor-Ellen formerte den og hadde den i produksjon i Strand gartneri frem
til hun ble syk for noen år siden, og døde i fjor.
Gartneriet er nedlagt, men min venninne har holdt liv i sorten. Jeg har nå
fått en plante, som Løn Gartneri skal formere, og sette i produksjon på
nytt.
"Ellen " er spesielt vakker, med sine sart rosa blomster,og langstrakte vekstform.
Den er lett å assosiere med Carl Larssons pelargonia i vinduskarmen.
Opprinnelsen til "Mårbacka" som fru Carl Larsson fikk av Selma Lagerløf, og
"Ellen", og alle andre varianter av denne sorten, sies å være fransk, fra
1600 tallet, tror jeg.
Turid.
Denne planten, Billbergie x windii, arvet jeg etter min mors leieboer i 1970.
Hun hadde hatt den i mange år men den blomstret aldri. 
Det var en stor plante, ca 40-50 cm i diameter den gang.
Etter at jeg fikk den, blomstret den rikt opptil 2 ganger i året
med eksotiske, spesielle blomster, og måler nå ca 85 cm i diameter
Jeg er veldig glad i planten. 
Når den blomstrer, ser jeg at den er glad for å bo hos meg.



Nye stiklinger.


          
                                                                                            Billbergie x windii

tisdag 3 maj 2011

Botanisk arkiv begynte som et temporært utsmykningsprosjekt ved KRIPOS i Oslo, 2005. Støttet av Norsk Kulturråd.


Ved å formulere dette som et temporært utsmykningsprojekt ga det mulighet til å prøve ut
ett nytt konsept over en lengre tidsperiode des. (05 -des 06).
























Dette prosjektet ledet videre til Botanisk arkiv som ble vist i Botkyrka Konsthall.

De ansatte ved Kripos bidro med stiklinger fra sine arbeidsplasser til en stikling-samling 
med optimale vekst-betingelser. Fra installasjonen får man hente stiklinger som 
har satt rot, forutsatt at man bidrar med nye. Her fyller projektet en ny funktion i det at man har en 
"sentral for bytte av stiklinger", som på ulike sett påvirker og vitaliserer arbeidsmiljøet. 

Vekstbelysningen gjør også sitt til et levende og vitalt uttrykk, spesielt i den mørke årstiden, eller i 
deler av arkitektur som ikke gir mye dagslys.

Hvorfor Kripos, (Den nasjonale enhet for bekjempelse av organisert og annen 
alvorlig kriminalitet) som samarbeidspartner i denne sammenhengen?
Ved å velge en hierarkisk, autoritetsutøvende organisasjon som Kripos, velger jeg 
samtidig en motpol til hva man normalt forbinder med grønne planter som 
trivselsfaktor. 
De enkelte stiklingene ble presentert med opplysninger om givers navn, 
hvilken avdeling vedkommende arbeider på, og plantens historikk (viktig), dersom kjent.
I denne sammenhengen skapes et rom for noe mer personlig, samtidig som deler av 
organisasjonsstrukturen tydliggjøres.
Dette er et "non-fiction"-projekt, i motsetning til flere av mine tidligere verk.




tisdag 8 februari 2011

tekst om prosjektet fra nettstedet kulturstan.se: http://www.kulturstan.se/galleri/krets/artikel/botaniskt-arkiv-pa-botkyrka-konsthall/

Botaniskt arkiv på Botkyrka 
Konsthall 
GalleriUnder året har den norske konstnären Lars Traegde arbetat i Botkyrka 
Konsthall med projektet Botkyrkasamlingen. Målet har varit att skapa ett botaniskt 
arkiv över sticklingar från institutioner och privatpersoner. Arkivet består av plantor 
som alla har en historia och en personlig berättelse. Nu utmynnar projektet i 
utställningen Botkyrkasamlingen – ett botaniskt arkiv. Utställningen startade den 23 
mars och pågår fram till den 5 maj 2007. 
Utställningen Botkyrkasamlingen – ett botaniskt arkiv väcker tankar kring människans 
förhållande till växer. Växten som ett emotionellt laddat objekt som man kan ge bort en del 
av. En genetisk kod som lever vidare någon annanstans samtidigt som originalet finns kvar 
hos dig. Under utställningsperioden inbjuds besökare att ta med egna sticklingar som kan 
bytas mot exemplar hämtade från Botkyrkasamlingen eller med andra besökares 
sticklingar. Ett horisontellt nätverk skapas som leder tankarna till ett alternativt ekonomiskt 
system – en slags byteshandel – eller varför inte den aktuella problematiken kring 
fildelning. 
Desto äldre en växt blir ju mer betydelsefull blir den som en symbol för överlevnad och 
hopp. De insamlade berättelserna presenteras i en videoprojektion som visas tillsammans 
med ett 30 minuter långt improviserat musikstycke komponerat av violinisten Bendik 
Goldstein. 
Konstnären Lars Traegde är född i Norge och verksam som konstnär i Sverige sedan 
1999. Växter har ofta ingått i hans arbeten. På 60- och 70-talet forskades det intensivt 
kring ekologiska kretslopp. Forskningen användes för att uppnå ett bra klimat i u-båtar och 
skyddsrum men eftersöktes också i och med kapprustningen då det gällde att vara den 
första med att skicka bemannade farkoster till månen. Delar av denna teknologi har 
konstnären Lars Traegde vidareutvecklat i sitt konstnärskap. Hans verk har presenterats 
vid flera internationella sammanhang. Senast skedde detta med verket l'Orangerie som år 
2005 inköptes till Rogaland Kunstmuseums samling i Stavanger. Ett nyligen genomfört 
samarbete med Kripos i Oslo (motsvarande Rikskrim i Sverige) gav idén om etableringen 
av ett botaniskt arkiv i Botkyrka. 
”Min moster i Uppsala hade porslinsblommor i stället för gardiner, 
ovanligt för en medelålders dam på 70-talet; jag fick ett skott när jag 
gick på lärarhögskolan i Uppsala 1969...” 
"Ett skott är från en mkt gammal blomma som Per fick efter sin 
mormor i Nässjö som dog 1975, 96 år gammal...” 
"En kvinna förlorade sitt enda barn i en för tidig död. Hon föll i depression 
och blev apatisk. Krukväxterna vissnade en efter en, och till sist även 
den så vackra porslinsblomman. En natt när livslusten höll på att ta 
slut så kom en väninna och stöttade. Hon fick med sig resterna av 
plantan hem och har sedan planterat och skänkt porslinsblommor till 
sina vänner." 

Botkyrka Konsthall -om botanisk arkiv

link til Botkyrka Konsthall, om Botanisk arkiv

tisdag 18 januari 2011

Et utvalg tekster som fulgte stiklingene i Botkyrka konsthall


Marie Louise.

1: Min höst och julblomma

Den här växten fick jag från en vän i jultid.
Jag vet inte vad den heter,

men jag tycker mycket om den.
Den ser ut som ett litet miniträd med klasar av små röda bär
som kommer efter att de små vita oansänlig blommorna
blommat färdigt.

Den är som ett litet vackert rönnträd
med sina lysande röda bär.
Den gör mig glad!



2: Min lyckoklöver

Den här klöverblomman har under många år
symboliserat hopp och överlevnad för mig.
Blomman har påmint om att det alltid går att komma igen
och att ljusare tider kommer.

Hur kommer det sig?
Jo, för 35 år sedan fick jag från en vän,
ett skott som jag planterade.
Växten blommar med vita små klockor och ser helt underbar ut.
Sen, plötslig lägger den av och blir helt skräpig.
Jag vet inte hur många gånger jag trott att den bara var att slänga
och så plötsligt skjuter det opp massa nya små gröna stjälkar ur jorden.
Blomman strålar mot mig igen och säger:
Det vet du väl att jag alltid kommer igen!
Jag hade bara en liten svacka.

Jag har gett skott till min dotter, min mamma och mina vänner.
Alla berättar om samma erfarenheter.

Hoppas att du som tar med dig detta skott
får vara med om samma sak!

                                                                                                                


Kjell.

1: cissus

Duktiga, fina och varmhjärtade husmor Hertha
på ABF Stockholm gav mig ett skott omkring 1973...
Hennes cissus har följt mig genom åren och många flyttningar;
moderplantan, mor Herthas skott, dog i somras
men det gick bra att ta ett skott, och Herthas cissus lever föryngrad vidare;
skånska Hertha fick mig att upptäcka grönkål, ganska okänt här i Sthlm, hon gjorde ljuvlig grönkålssoppa...

2: Hibiskus

Min bästa vän Bo som jag träffade 1967
hade en stor hibiskus, ett träd nästan...
den växte så gott som över ett helt fönster på 70- 0ch 80-talen
där på Maria Skolgata.
Jag sade till honom att han måste
klippa för att få in ljus, men han gillade att den täckte;
Bo dog i aids 1991 och det var klart att jag skulle få hibiskusen –
den blommar ett par ggr varje år som en hälsning från Bo
och den gläder sig tacksamt över somrarna på vår balkong...


3a: porslinsblomma

Min moster i Uppsala hade porslinsblommor i st f gardiner,
ovanligt för en medelålders dam på 70-talet;
jag fick ett skott när jag gick på lärarhögskolan i Uppsala 1969...

3b: porslinsblomma

Ett skott är från en mkt gammal blomma som Per fick efter
sin mormor I Nässjö som dog 1975, 96 år gammal ...

4: den suckulenta
någon vi känner tog med från Gran Canaria,
den gillar solen på sommarbalkongen, men blommar inte
som den gör på Gran Canaria






5: Nattens Drottning, taggig och hemsk

- Fick ett skott för 10 år sedan
från min vän Claes och hans pojkväns
blomsterbalkong i Hammarbyhamnen.
Där blommar den och man vakar över midnatt
för att se blomman
- hos oss blir den hittills bara långa, taggiga ormar i fönstret...


6: Nerium Oleander

En vän i Huddinge ville inte ha den, jag fick den
förra året...

7: Gullranka

Från vår väninna Lotte, som kom till Sthlm
från Hamburg på 50-talet; hon skötte blommor
med stor kärlek i en ambassadörsbostad, men
den nya ambassadören ville bara ha plastblommor
och då skaffade Lotte nya hem till de blommor
hon skött om och älskade...

8: Palmaralia
 
Stora förlaget Almqvist och Wiksell skulle flytta.
"Gamla" blommor ville man inte ha med
och jag lyckades få in den i en taxi;
den har bott här några år nu och blir större och vackrare för varje år,
visar att den uppskattar somrarna utomhus på vår gård...


Siv Forge.

Porslinsblomma.

En kvinna forlorade sitt enda barn I en för tidig död. Hon föll I depression och blev apatisk. Krukvexterna vissnade en efter en och till slut även den tidigare så vackra porslinsblomman. En natt när livslusten höll på att ta slut så kom en vänninna och stöttade. Hon fick med sig resterna av plantan hem, och har sedan planterat och skänkt porslinsblommor till sina vänner. På så vis fick även jag ett exemplar.


Angelica Hallén.

En doft som setter spår.
Denna porslinsblomma kom I min farmors ägo rundt 1976. Hon minns inte vem hon fick den av eller vid vilket tillfelle, bara at thon hade stort besvär med att få den att blomma. Slutligen gav hon upp hoppet och stalled in krukan I min pappas pojkrum, bara för att bli av med den. Detta var rundt 1980 ochpappa var nitton år. Han rökte sina cigaretter I rummet och brydde sig inte mycket om vädring och standing. Rummet var ganska litet och avlångt med ett stort fönster åt sydvest.Till farmors förvåning dröjde det inte lengeförrän de förföriskt doftande små benvita blomsterklaserna prydde det lilla rummet med sin stela skönhet.
När pappa flyttadet ihop med min mamma följde porslinsblomman med. Den placerades I ett högt fönster med skira spetsgardiner och mitt första mine av den är hur jag med stor fascination studerar en blomsterklase på nära hall. Jag tyckte de små blommorna var mycket vackra och overkliga I sin klibbiga stelhet och jag gillade den starka, söta doften. Med stor spanning följde jag också de smala rankornas väg upp genom spestgardinen, in och ut genom dess hål strävade de uppåt mot taket och virade sig sedan rundt gardinstången. Porslinsblomman fortsatte troget blomma under min barndom, trots att min mammas fingrar inte är så väldigt gröna och att hon ofta glömmer att vattna sina blommor. Hon är också känslig för starka dofter och därför inte överförtjust under blommningsperioderna. När jag var fjorton år bytte jag rum till ett store I husets nedervåning med fönster åt nordväst. Jag behövde nya blommor och förbarmade mig over porslinsblomman som vid  den här tiden var alldeles vildvuxen och bortglömd.Jag planterade om den I en stor lerkruka med fat, sköljde av den med trädgårdsslangen, redde ut alla trassliga rankor och trädde upp dem på en ny, rejäl spaljé. Stolt bar jag in hela härligheten I mitt nya rum och placerade porslinsblomman på ett rangligt blomsterbord I ett mörkt horn. Naturligtvis med följden att jag långsamt dödade den. Pappa innsåg faktum när jag klagade over att den aldrig blommade och upprörd bar han den till det stora ljusa badrummet på övervåningen, som dock inte har fönster åt sydväst, utan åt norr. Där star den än I dag och efter trettio år blommar den två till tre ganger om året. Ibland får den behålla sina blomsterklasar tills de vissnar – ibland pryder de trädgårds-gången, då mamma får huvudvärk av den fantastiska men kvalmiga doften ock kastat ut de små klibbiga skönheterna genom badrumsfönstret. 

Kerstin.

1: Liten kaktus.
Den här kaktusen fick jag av min mormor (som skulle ha
fyllt 100 år härom året om hon levat). Mormor hade en enorm kaktus som
säkert var över 50 år gammal.
För ca 35 år sedan bröt hon en liten bit av kaktusen och gav mig. Den växte sig också stor efter ett 10-tal år. En dag välte den och gick i små biter. Jag sörjde min fina kaktus (men mest sörjde jag förstås mormor som jag haft en nära relation till),
men planterade sedan en av de små bitarna. Från den kaktusen kommer det här lilla skottet.

Pelle.

Mårbacka pelargon.
Snodd på studiebesök i Selma Lagerlövs gård Mårbacka för ca 20 år sedan.
Ursprungsplantan var väl skövlad av tidigare besökare.
Ett litet skott som planterades i Bromma har sedan försett vänner och besökare med sticklingar.
Efter 10 år blev plantan dränkt av för mycket regn. Lekakulor I botten hade varit räddningen
Nya sticklingar var tagna och den nya dotterplantan är nu 10 år och har blivit så kraftfull at det bildats bark på stamen.
Sticklingen skänkes.

Mats.

Begonia.
En dam kom in med denna begonia till fjärilshuset. Hon sa att den blommar jämt och breeder ut sig mycket, som en marktäckare.
En herlig bladbegonia

Kristina.
Jag har jobbat med doftpelargoner i fjärilshuset många år, uppdrivning av sticklingar, omplantering, beskärning, utplantering i våra rabatter sommartid.
För mig är dom personligheter I växtsätt, doft, vilka som är kinkiga, törstiga, tacksamma, el. lett får ohyra.
Jag brukar roa mig med att fråga nya kollegor om vilken dom föredrar och sen göra en analys av kollegans personlighet…

Europas första doftpelargoner kom till England från Sydafrika I början av 1700-talet. Haga trädgårds sticklingar är direkta sticklingar från dessa; ur den Engelska Nationalsamlingen.